Jag vill kunna lyssna till min inre röst men det finns ingen som är så hård mot mig som just den. Jag har de senaste åren haft anledning att tänka på vad det är för saker jag säger och hur jag skall förhålla mig till det och hur jag kan arbeta med det.
Orimliga krav
Jag ska ge er några exempel på hur det kan låta när min inre röst ställer helt orimliga krav på mig.
- Jag har kommit på mig själv massor med gånger med att döma mig baserat på min egen oförmåga att kunna se in i framtiden. “Men Johan att du inte förstod att det skulle hända”. “Hur kunde du göra så när det där hände sen?”
- Med jämna mellanrum har jag tyckt att jag ska kunna sådant som jag inte har upplevt eller har erfarenhet eller kunskap kring.
- Det är inte sällan jag har tyckt att det ÄR rimligt att slå ihop alla de bästa ledarna jag har haft, göra dem till en person och sedan bli den. “Men Johan, hon kan ju det där, han kan ju det där”. Sen att den där fantastiska ledaren inte finns som en person, det spelar ingen roll.
Hur ofta har jag inte suttit och tittat tillbaka på resultatet av något jag gjort för att krasst konstatera att “det där Johan gjorde du riktigt dåligt”. Trots att jag gjorde mitt bästa och min intention inte var dålig eller felaktig. Att lära sig av sina misstag det är en sak men att döma sig själv på felaktiga grunder är något annat.
Self Compassion
När jag via min egen resa riktades till begreppet Self Compassion så var det återigen en av de där stunderna när man känner att något känns rätt. Vilket jäkla bra ord. Självmedkänlsa.
Jag satt igår på en lunch då jag fick tipset om en reklamfilm som Dove hade gjort som behandlade just detta (eller egentligen motsatsen)
Visst är det en bra illustration på vad det handlar om. När jag hör någon annan säga det jag säger till mig själv så ryggar jag tillbaka tycker det känns hemskt. Trots det så kan jag med jämna mellanrum komma på mig själv att hamna i det här dömandet.
Jag önskar verkligen att vi alla var mycket mer självförlåtande, självuppmuntrande, självmedkännande och ja helt enkelt snällare. Vi skall ju bygga oss själva inte förminska.
Hur ska vi göra då?
För mig har det hjälpt att medvetandegöra min egen inre konversation. Jag arbetar medvetet med självförstärkning. Jag ger mig själv positiv feedback. Jag brukar till och med fysiskt klappa mig själv på axeln eller armen. På något sätt gör det att det positiva jag säger till mig själv blir ännu tydligare. När saker blir fel försöker jag medvetet vara förlåtande och inte så sträng som jag tidigare varit.
En annan aspekt som jag under hela min egen resa har jobbat med är att prata med andra. Berätta hur jag mår eller har mått. De här konversationerna av att blotta sin egen svaghet gör ofta att andra blottar sig och berättar. I den processen så stärker vi varandra vi får en mer rättvisande bild av hur livet faktiskt är. Jag känner mig inte ensam, jag blir sedd och jag ser.
Lyssna och dela
Jag satt häromdagen med en kamrat på en restaurang och pratade om utbrändhet, att gå vidare, att leva i nuet osv. Jag märkte efter ett tag att tjejen mitt emot oss, sådär hälften så gammal(alltså någonstans kring 20) satt och lyssnade på vår konversation vilket jag tyckte var spännande. Så jag frågade henne ”Vad tänker du om allt det här?”. Hon svarar ”Jag tror att det var menat att jag skulle hamna på den här restaurangen med er idag”. Sen berättar hon sin egen historia om att hon själv varit deprimerad och nedstämd och hur hon har jobbat med sig själv i flera år. Vi hade ett långt spännande samtal hur livet är.
När jag gick därifrån så var jag både upplyft och lite nedstämd. Nedstämd blev jag av att höra om denna 20-åring som uppenbarligen redan har kommit i perioder av nedstämdhet men upplyft av att vi satt där tillsammans och pratade om det som verkligen är viktigt utan att känna varandra, utan att döma, bara lyssna och lära av varandras erfarenheter.
Vi behöver se varandra, affirmera varandra och bekräfta oss själva oftare. Det här gäller både privat men även i arbetslivet.
Vill du höra mig föreläsa kring min egen resa och vad jag har tagit med mig på vägen? Läs mer här.
Relaterade blogginlägg
- Balans - vadå balans?
Så var det det här med balans i livet. Finns nog få saker som gör…
- De 6 viktigaste sakerna jag lärt mig av att bränna ut mig
Jag fick häromdagen frågan om vad jag har tagit med mig från min utbrändhet. Jag har…
- Utbrändhet - att gå in i väggen
Det slog till mig som en käftsmäll. Plötsligt låg jag där i soffan i fosterställning…
2 reaktioner på ”Vad säger du till dig själv?”
Pingback: Hur hittar du ditt varför, ditt hur och ditt vad? - Ledarskap1.se - Hållbart ledarskap
Pingback: De 6 viktigaste sakerna jag lärt mig av att bränna ut mig - Ledarskap1.se - Hållbart ledarskap