Människor runt mig mår dåligt, behöver andas, försöker förstå, känner press, vill leverera. De är dags att vi ger oss själva möjligheten att andas
Det slutar inte
De senaste åren har människor i min närhet tvingats backa, tagit tjänstledigt, tvingat sjukskriva sig för att de inte orkar. Hur sjukt det än låter tror jag att det är sunt. Jag tror att vi behöver det. Vi behöver en paus ibland för i vardagen får vi sällan tid för reflektion.
I takt med att tempot i arbetslivet ökar, att pressen och ansvaret i hemmet ökar, att kraven på engagemang i alla möjliga och omöjliga situationer ökar så minskar vår tid för reflektion och egen tid. Tyvärr minskar inte vårt behov av detsamma i samma takt.
När sätter du bollarna?
Jag tror att en av resultaten av detta är de ökande sjuktalen. Min egen erfarenhet handlar mycket om min egen oförmåga att stanna upp under gång. Att under mitt aktiva arbetsliv för en stund stanna och se allt jag hade, allt jag uppskattade och allt jag älskade och hur jag skulle förvalta det på bästa sätt. Det var så mycket som handlade om allt som skulle komma, allt som skulle fixas och allt som jag inte hann med. Jag hade så bråttom att hinna med, att jag aldrig upplevde det jag upplevde.
Det är ju tragiskt! På riktigt! Ibland tror jag vi behöver en sjukskrivning. Man ger sig själv möjligheten att andas, att stanna upp och inse vad vi tycker är roligt och viktigt på riktigt, för det är precis det vi behöver. Vi behöver fundera över när vi mår bra, när livet är som bäst, när vi sätter skotten ett efter ett. Det var faktiskt min favorit fråga som chef. ”När sätter du skotten, hur ser situationen ut när du är i din zon?” Det är en underbart befriande tanke. Hur ser allt ut när du är som bäst?
Att ta det lugnt är att jobba för mig
Just nu försöker jag leva mitt liv så. Jag får göra det jag älskar att göra, dessutom ger jag min själv tiden att få andas efteråt. Det är ok att jag efter två hektiska dagar som lärare, föreläsare, coach tar en dag och andas, läser och ligger i sängen ett par timmar. Jag vet, det är omoraliskt, slappt och långsamt, men det är det jag behöver för att orka. Jag älskar det jag gör men det kostar. Jag behöver vila för att orka ge. Så enkelt är det. Det är klart att det finns en kostnad i form av en minskad intäkt men det är värt det!! Det är till och med så att det är en förutsättning! För att jag skall få göra det jag är bra på behöver jag vila och vara ensam annars går det inte. Jag undrar vilken arbetsplats som skulle ge mig de förutsättningarna. Finns det någon hör av er. Inte för att jag vill byta utan för att jag skulle vilja skriva om er.
Ta paus
Så till alla er därute som inte riktigt får ihop det. Ta en paus och fundera på vad du älskar att göra och se till att du får göra det oftare. Sluta jaga det du ska göra sen fundera istället på vad du ska göra nu! Och se långsamt till att du tar dig i små steg framåt mot den riktningen. Bara det att vi rör oss långsamt fast i den riktning som känns rätt gör att vi mår bättre. Jag lovar!!
Så snälla
Ta en paus och börja reflektera över vad som är viktigt på riktigt för dig! Sen börjar du gå i små små steg i den riktningen.