Distansutbildning – hur gör man?

Jag har under de senaste åren arbetat mycket med att arrangera distansutbildning i olika former. Mestadels har det handlat om kurser med Agil inriktning. Jag har fascinerats över hur bra det fungerar. I många fall långt mycket bättre än vad vanliga utbildningar gör.

Jag minns dock första gången jag skulle köra en kurs. Jag var otroligt nervös. Inte minst för att jag var rädd för känslan av att  vara ensam. Mycket av min energi som utbildare och föreläsare kommer från åhörarna eller deltagarna. Och vad skulle hända om dessa förpassades till att vara ett namn utan ansikte eller liv. Hur skulle jag lösa det?

Mycket av en bra utbildning för mig handlar om att utbildaren skall kunna inspirera och för det krävs det mer än en sunkig powerpoint och en liten figur i hörnet av bilden som är utbildaren. Jag bestämde mig för att gå all-in på konceptet.

Köpa köpa köpa

Diverse utrustning införskaffades. Ljus i form av några fotolampor från Kjell & Co. En green screen fick jag av en kollega vars son tröttnat på att vara youtuber. Mikrofoner hade jag från tidigare egna drömmar att bli låtskrivare (dessa har uppdaterats med tid måste jag erkänna). Ingenting av det jag köpte var egentligen så dyrt, inte ens programvaran. Det mesta fanns på nätet. 

Det som kostade var nog mest en otroligt stor mängd tid framför youtube för att fatta hur alla gamers gör för att spela in sina in-game sekvenser. Sjukt kul var det och plötsligt började jag se upplevelsen framför mig. Jag såg vad jag ville skapa.

Live eller förinspelat?

Den första kursen var en live kurs. Dvs jag skulle göra allt live tillsammans med studenterna. Som tur var hade jag fått en liten heads-up från utbildningsanordnaren om att saker och ting går mycket snabbare i distansutbildningssammanhang.

Men det ville jag ju inte. Jag ville inte dra upp tempot på lektionerna. Det  innebär i så fall bara att jag tar bort möjligheten för människor att delta och att det bara blir Johan Victor som står och sänder. Skulle jag göra det live så  skulle det få ta tid. Dvs vi skulle göra många break-out sessions och använda utbildningsplattformen till max. Som lärare innebar det att jag fick integrera många små frågeställning och fick öva studenterna att snabbt bege sig till sina “grupprum” och sedan komma tillbaka och diskutera. Här har olika lärplattformar olika möjligheter gällande grupprum men att sätta upp olika kanaler och sedan ha videomöten i dessa stödjer de flesta.

Hur blir det när det är förinspelat? 

Men min första uppdragsgivare hade rätt, visade det sig, när jag sedermera gjorde en kurs med förinspelat material. En timmes video motsvarade i princip en halv- eller heldag live.

I de sammanhang jag har använt förinspelat material har jag dock varit noga med att också ha diskussionsdagar då vi diskuterar materialet och går igenom de övningar som alltid finns i mina videos. De är i dessa sammanhang man får kött på sitt lärande och kan få andras perspektiv på sina tankar. En sådan diskussionsdag kan typiskt se ut att vi gör en gemensam check-in för att bygga trygghet och mod för att sedan ganska snabbt gå ut i gruppdiskussioner. När gruppdiskussionen är klar återsamlas vi för en gemensam diskussion. Den här pedagogiken gör att många fler får göra sin röst hörd. Det är inte alla som gillar (på samma sätt som det är i den fysiska världen) att prata inför massa människor inte minst då vi ofta spelar in dessa sessioner. Men i grupprummen flyter det bättre.

Hur fungerar det då?

Min upplevelse är att det fungerar minst lika bra som vanliga utbildningar, inte minst för att de är lättare att få till praktiskt. Hur lätt är det att planera in alla dessa heldagar med utbildningar? Tänk om upplägget istället är en en timmes video som man tittar på när man har tid och sedan en 2-3 timmars session med diskussion. Sedan kan vi ju fortsätta med det upplägget i 10 veckor (eller hur många veckor kursen nu kräver). Då kan vi både få in extremt mycket mer innehåll samt skapa förutsättningar för mycket mer lärande. Om vi dessutom drar ut det över tid, har vi möjligheter att integrera vårt lärande i vår vardag och låta utbildningen falla på plats över tid. Jag tror på den här typen av långvarigt och praktiskt integrerat lärande oavsett om det är på distans eller inte. Jag tror att många organisationer inte har råd att skicka sin personal på den här typen av långa utbildningar om de sker fysiskt, men här skapar distansutbildningen möjligheter för detta.

Vad är det viktigaste då?

Jag tror givetvis inte att det finns en sanning och ett sätt att göra detta på jag har testat mitt och det funkar för mig. Så det här är mina tips på vad jag har upplevt fungerar.

• Se till att dina deltagare har kameran på!!! Du behöver energin och vi bygger trygghet i gruppen när vi ser varandra
• Se till att interagera ofta och mycket med deltagarna
• Använd virtuella grupprum OFTA så att så många som möjligt ges möjlighet att prata
• Lär dig alla fantastiska verktyg som finns  som underlättar interaktion, typ menti, virtuella white boards, open space appar (älskar lean coffee table)

Det viktigaste tipset jag kan ge är nog att alltid arbeta med feedback. Jag avslutar alla mina föreläsningsdagar med två korta feedbackfrågor. En som är gradering och en som är öppen där det handlar om vad vi kan göra bättre och vad vi har gjort bra. 

Är ni nyfikna på mina utbildningar eller vill höra mer kring detta tveka inte att kontakta mig så delar jag med mig av mina tips och tricks.