Balans – vadå balans?

Så var det det här med balans i livet.

balans i livet

Finns nog få saker som gör mig så stressad som bara tanken på att försöka få till balans i livet. Jag fattar allvarligt talat inte hur man menar att man skall göra.

“Jo ja menar att du skall ha balans mellan privatliv, arbetsliv, ha tid för vännerna, träna, egentid, partid, hobbytid….”

Eller hur… De som pratar om balans måste skoja. Hur får man balans om man har tre barn och jobbar heltid. Det är inte möjligt.

“Men alla på facebook och instagram verkar ju ha balans”

Eller hur… På något magiskt sätt lyckas vi summera ihop 300 familjer till en och får då känslan av att alla lever på små rosa moln hela tiden. Härliga parmiddagar med de “bästaste” vännerna, Kålmården med de “snällastaste” barnen, kärlekssemester med den “snyggastaste” frun. (Älskling bara så du vet så är du den snyggastaste frun). Detta summerar vi ihop till att alla har balans i livet hela tiden och så sätts förväntningarna. Det finns till och med en speciell typ av ångest som just kopplas till den här rädslan att man missat en potentiell möjlighet (FoMo – Fear of Missing Out).

Alla de där dagarna när barnen skriker att maten är äcklig, frun är förbannad för att du återigen sätter dig framför TVn direkt efter middagen utan att plocka av bordet för att du helt enkelt inte orkar, när Gnaget torskat senaste matchen mot Sundsvall, SUNDSVALL, som skulle vara tre säkra och när du åter igen jobbat över för att du måste lämna in den där månadsrapporten som ingen läser. Att du inte tränat på den senaste månaden för att du faktiskt, FAKTISKT inte har tid. De stunderna ser vi sällan på Instagram, Facebook, Twitter eller var det nu är. Om de skulle vara där så skulle kanske den där FoMo inte vara lika utbredd.

Vad tror ni om acceptans?

Jag har landat i en annan slutsats efter att själv ha besökt den berömda väggen ett par gånger. För mig handlar det nu för tiden om acceptans istället för balans. Man får helt enkelt acceptera att livet är lite körigt under vissa perioder. Att sträva efter balans, att sätta förväntningarna på balans känns ärligt talat inte rimligt.

Det här med förväntningar är viktigt. Jag menar inte att du skall gå omkring och tänka pessimistiskt på livet snarare realistiskt. Jag vet inte hur jag funkande när jag på något sätt inbillade mig att livet bara skulle rulla på som när jag var 25 trots att jag plötsligt fått 2 barn, jobbade heltid, parhus i förorten etc etc. Mina förväntningar var helt enkelt inte realistiska. Jag minns att jag blev skitsur på en chef som någon gång råkade säga att jag skulle tänka på att jag var “mitt i livet med allt vad det innebär” när det gick som bäst på jobbet. Att jag bara någon månad senare dunkade rakt in i väggen utan att förstå vad som hände är så här i efterhand inte så konstigt. Mina förväntningar på balans kunde helt enkelt inte infrias i den livssituationen jag var i, kalla det “mitt i livet” om du vill.

Nej kort sagt Acceptans istället för balans.

/Johan

Offert föreläsningar

9 thoughts on “Balans – vadå balans?

  • Kan vara intressant att reflektera över uttrycket balans i livet. Balans för den här skribenten hade väl varit att inte gå in i väggen. Om ordet acceptans hjälper till så är det ju bra. Jag gillar själv både begreppen balans och acceptans eftersom de får en att öka sin medvetenhet om vad man håller på med i livet och varför man faktiskt lever.

    • Jag menar att det är svårt att sträva mot total balans. Det känns som en utopi mer än något annat. Tycker att det skapar fel förväntningar och det i sin tur skapar stress. Acceptans däremot är helt stressfritt.

      • Herregud !! Jag har samma funderingar :/.
        Ibland när jag kommer hem från jobbet då vill jag villa en stund men nej får dåligt känsla ! Måste laga mat snabb annars blir barnen mäta med flingor. Måste laga nyttiga mat mer grönsaker men ingen som vill äta. Vill ta en promenad efter maten men alla tre barn vill att jag ska hjälpa med läxor. Efter det vill de att jag ska lägga mig lite i deras säng ich lyssna vad de har gjort under dagen. Om jag inte gör det får jag dåliga känslor att jag är inte en bra mamma. Först vid 22 tiden som jag vill prata lite min mannen och byta några ord om hur dagen har varit är jag redan sömnig och måste sova. Då manen blir lite sur att jag har inte tid för honom 😀
        Samma sak på jobbet , vill inte stressa mig men ändå planerar jag mycket vad som ska göras imorgon på jobbet. Jag skrattar och har roligt på jobbet det ger mig mycket energi . Tack vara goda kollegor och en fantastisk chef som berömmer och ger stöd. Jag har lärt mig att vara positiv och acceptera det som jag har och vara glad för. Jag är nöjd med det och säger alltid sanning om mig själv om vad jag hinner och inte hinner och det ger mig energi. Det viktigaste är mina tre barn och jag vill inte att de efter 10-15 år tänka på att mamma inte hade tid för oss eller mamma köpte inte de leksak, skor eller kläder som vi önskade. Det finns mycket att säga :p
        Tack för mig / yalda

        • Jo du det där känner man igen 🙂 Jag har dock börjat prioritera mig själv och mina behov lite högre idag än innan.

          Ungarna dör inte om de får mat lite senare. De vill nog hellre ha en utvilad mamma eller pappa än en stressad version.

          Men visst ser livet ut sådär.

  • Tack!
    Skrev själv en bloggpost med kontentan att jag vill ha obalans!
    Balans innebär för mig en skör stillhet. Obalans däremot innebär för mig en rörelse.

    Strävan mot/för “balans” i sin tillvaro verkar vara mer en “FoMo” eller kanske till och med en patetisk längtan efter något man TROR innebär ett slags Nirvana.

    Genom att sträva mindre efter något som inte finns ka man ändra inställning till det som händer. Det går ändå inte att stoppa skrikiga ungar, övertid eller grus i äktenskapet.
    Att istället se det som att nu är “rörelsen” just här, det är inte för evigt, i morgon/nästa vecka är det på ett annat sätt.

    Vi skapar våra egna mentala burar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *