Leva i nuet inte i huvet

En psykolog sa till mig någon gång “du lever väldigt mycket i huvudet”. Jag tror inte riktigt att jag förstod då vad hon menade men det har långsamt börjat sjunka in. Jag har levt mitt liv i mina tankar och låtit dessa styra mig väldigt mycket och att sluta med det är inte enkelt.

Att inte leva i nuet

Ni vet den där jakten på nästa steg. Nästa hus, nästa jobb, nästa båt, nästa… “Jakten på nästa” är ett otroligt effektivt verktyg för att undvika nuet. Låt mig ge ett exempel. Jag och min fru har kollat på hus ett tag även fast vi älskar där vi bor. Det gjorde ganska länge att vi faktiskt inte fixade med det huset vi bodde i, vi var ju på väg till nästa. På något sätt känns det ju rätt dumt att inte leva där vi är, att hela tiden tänka på nästa steg, att vara där vi faktiskt inte är.

Tankens makt

Tankens makt är stark. Den kan styra både våra känslor och vår självbild. Jag lät mina tankar styra mig så pass mycket att jag till slut tog dom för en sanning. Efter att ha tänkt tanken “hur ska jag orka?” tillräckligt många gånger, blev det som ett mantra som jag till slut tog för sant trots att jag faktiskt hade orkat så långt.

Nu för tiden försöker jag påminna mig om vad mina tankar egentligen är. En mening, en konstruktion av ord som jag läser upp för mig själv i huvudet. Dessa ord skapar dessutom ofta en massa känslor, ibland positiva men även jobbiga som oro, ångest och känslor av otillräcklighet. Jag fick väldigt mycket stöd kring detta i en fantastisk bok jag läste som heter Lyckofällen (har skrivit en kort recension av denna). Här fick jag verktyg i att hitta en distans till mina tankar vilket var något nytt för mig.

Så var det det där med yoga

Så hur gör man då för att “landa i nuet”?

Idag pratar vi mycket om mindfulness som ett sätt. “Andetaget är vårt ankare”. Det låter ju rätt käckt men det är ett fantastiskt sätt att få oss att fokusera och landa i här och nu.

Är det någon som provat yoga? Vet inte om det är för att jag är kille och därmed helt oförmögen att göra  mer än en komplicerad sak samtidigt. Men de timmarna jag ligger på yogamattan så är jag verkligen i nuet. Jag kan liksom inte vara någon annanstans. Jag skall andas på ett speciellt sätt samtidigt som jag står i en position som min kropp allvarligt talat inte är skapt för att stå i. Helt fantastiskt.

Hitta mitt eget nu

Men det är inte helt lätt att slita upp yogamattan i alla lägen. När man sitter där på jobbet och tankarna bara far, eller när man sitter där på bussen hem och man ältar det senaste mötet. Ibland när jag kommer på mig själv i att sväva iväg försöker jag grunda i något. Antingen i andningen eller i rummet jag befinner mig i. Att se ut genom fönstret och ta in det jag ser, känna lukten av gräset, njuta av fågelsången, eller bara att se busschauffören i ögonen och säga hej när jag kliver på bussen. Jag har helt enkelt hittat mina egna knep som gör att jag landar i här och nu. Just ältandet och oron över saker som redan har skett eller som vi tror skall ske är ju slöseri på såväl tid som energi.

Min slutsats “Lev i nuet inte i huvet”. Lättare sagt än gjort dock.