Tänk om vi kunde sluta fokusera på det som är dåligt!

Jag sitter för närvarande och förbereder en kurs i kommunikation och i den processen snubblade jag över något jag funderat över, och jobbat med ett tag. Det är effekten av gnäll och vad vi kan göra för att minska på gnällandet.

När jag skapar kurser brukar jag, som inspiration, försöka se på några Ted Talks i det aktuella ämnet. I det här fallet kändes det extra passande eftersom temat var just kommunikation. Jag återvände till ett Ted-talk jag sett förut – Julian Treasures föreläsning kring ”Hur vi behöver prata så att folk vill lyssna”.

Julian Treasure pratar bland annat om talkonstens sju dödssynder.

  1. Skvaller
  2. Dömande
  3. Negativitet
  4. Klagandet
  5. Ursäkter
  6. Lögner
  7. Dogmatism

För mig är det tydligt att några av dessa synder kvalar in under kategorin ”gnäll”, som är temat för det här kanske något gnälliga inlägget…

Att fastna

Jag har i mitt liv kommit in i faser där jag har gnällt en hel del. Inte minst hemma. Det är otroligt enkelt att falla dit. Jag gnäller då på min fru, på barnen, på jobbet, på skolan, på fotbollsträningen och inte minst på vädret. Det värsta med gnäll är att det dessutom verkar vara extremt smittsamt. Börjar någon så sprider det sig som ett virus i februari. Plötsligt befinner sig alla i din omgivning i samma mentala tillstånd.

Det här har fått mig att utföra små experiment gällande gnäll. Ett var just hemma.

Vi hade i en period kommit in i en fas där vi (läs: jag och min fru) gnällde extremt mycket på varandra. Det här sammanföll turligt nog med en process då jag jobbade mycket med mig själv.  Jag hade fått i uppgift att, i dagboksform, sammanfatta varje dag med att skriva tre saker som jag var glad och stolt över med mig själv. Inspirerad av den där övningen föreslog jag att vi varje kväll vid läggdags skulle avsluta dagen med att säga tre bra saker om varandra.

Första gången

Jag minns första kvällen vi skulle börja. Tankarna snurrade, Hur skulle man säga, var skulle man börja? Det hade ju inte hänt något speciellt. Det hade ju bara varit en vanlig vardag. Ni vet lämna, jobba, hämta, laga mat, diska, lägga barn kolla en serie och sen sova.

Vi lade oss i sängen och sa ”Ska vi börja då?” Det kändes lite krystat, konstigt och till och med lite nervöst. Jag har för mig att min första bra sak var ”Tack för att du tog disken idag. Jag behövde verkligen få sitta ner en stund och andas. Tack för att du såg det och lät mig” Jag har för mig att Annika sa något i stil med ”tack för att du gick och lade barnen även fast det var min tur idag. Tack!”

Det är klart att de var lite tillrättalagt men jag minns fortfarande känslan i magen, känslan av tacksamhet och glädje. Det var lika mysigt att få säga en bra sak som att få höra en.

Vi märkte att det inte behövde vara mer än det. Men med tid utvecklades vår förmåga och vår känsla av krystat och konstigt försvann. Det som i början mest var ett experiment blev en vana, en fantastisk, varm, mjuk och kärleksfull vana.

Det intressanta var att det förändrade vårt sätt att förhålla oss till varandra även på dagarna. Efter bara någon vecka hade gnällandet gått ner markant. Vi fokuserade allt mer på de sakerna som faktiskt var bra och som fungerade och som vi dessutom allt som oftast glömde bort att säga till varandra. Jag bestämde mig för att ta experimentet vidare.

Tio bra saker

Det gnälldes nämligen en hel del på jobbet också. Här valde jag en lite mer humoristisk twist på det, men grundidén var densamma.

Ni vet när någon i landskapet fastnar i någon gnäll-loop, tex ”jag hatar verkligen budgetprocessen”, ”vårt tidsrapporteringsystem är verkligen värdelöst”, ”lunchen i matsalen är urusel”, ”fruktskålarna är ju alltid tomma”. Ni vet vad jag menar.

Jag införde en regel. Vid varje gnälltillfälle fick vem som helst i landskapet högt utbrista ”Tio bra saker!” Därefter måste den gnällande genast radda upp tio bra saker som hade med jobbet att göra. Som ett motgift, kan man säga. Reglerna var hårda. Det fick inte vara flummigt, allt för repetitivt eller ha att göra med individen själv.

Hur lät det?

I början trodde folk att min nya regel var ett skämt, att jag skojade. Men jag hade aldrig varit allvarligare. Och mina medarbetare visste hur envis jag är – så till slut börjades de rabbla bra saker.

”öööhh… jag har bra arbetskollegor”

”Bra, ett!”

”jag har kul på jobbet”

”Nja godkänner vi det, har det inte att göra med honom själv?”

”Den är ok” sa kollegan mitt emot. ”Han har ju kul för att vi har kul tillsammans”

”Ok då, två”.

” I år går budgetprocessen mycket snabbare än förra året”

”Bra, tre”

Sen fortsatt det tveksamt sökande men positivt. Att komma upp till tio bra saker är tråkigt nog är inte helt lätt skall ni veta. I alla fall om man ”tvingas” göra det på rak arm. Men övning gav färdighet och plötsligt så byggdes känslan av hur bra vi faktiskt hade det.

Även detta experiment var extremt effektivt. Gnällandet gick ner radikalt. Dessutom fick vi skratta en del när någon råkade ut för ”Tio bra saker”. Jag minns fortfarande den dagen jag själv fick äta min egen medicin.  Men då var det bara att snällt krypa till korset och följa de strikta reglerna och leverera ”tio bra saker” (till landskapets stora glädje kan tilläggas).

Är bestraffning rätt väg?

Jag vet inte om jag tycker att bestraffning är rätt väg i vanliga fall men i detta fall, med denna humoristiska twist så gjorde jag ett undantag. Och i det här fallet skapades faktiskt en bättre stämning på jobbet.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att det faktiskt är roligare att fokusera på det som fungerar och det som vi gör bra än att fastna vid det som inte funkar och det som är dåligt. Vi skall givetvis sträva efter ständiga förbättringar men där finns det något konstruktivt, i gnäll saknas det helt!

Så kort sagt:

”SLUTA GNÄLL DÅ!!!”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.