Ibland är det ensamt som egen

Jag var på en mycket trevlig lunch idag där vi bland annat behandlade det här med att vara egen företagare. På det hela taget är det ju fantastiskt att få bestämma över sin egen tid och få vara sin egen chef, men ibland drabbas man ju av mörker. Jag hade en sån dag igår.

Det ironiska var att jag dagen innan hade känt mig oövervinnerlig och extremt på. Hade skickat ut massa förfrågningar, hade skapat en presentation för en pitch jag vill göra, jag var helt enkelt stark. Men så kom dagen efter och då plötsligt så hade jag ju inte fått något svar på mina mail och den där pitchen jag gjorde kanske inte var sådär fantastisk. Plötsligt blir man liten och ensam. Det är dessa dagar man saknar företaget och sammanhanget.  Någon att sätta sig bredvid och ta en fika med. Någon att få snacka skit med i ett par minuter medans man inser att ingenting från igår har ändrats. Jag är nog ungefär lika bra idag som jag var igår (även fast jag just förrgår var lite väl överdrivet positiv).

Stödsystem

Det här med stödsystem säger man är viktigt i stressforskningen. Jag inser verkligen hur viktigt det är att få till detta på något sätt även i mitt liv som egen företagare. Att ha människor omkring sig har jag tagit som en självklarhet under min karriär och plötsligt när de inte finns där så förstår man hur mycket det betyder.

Jag har i och för sig reflekterat en del kring detta i tidigare jobb när jag har känt mig ensam i mitt ansvar och inte haft någon att bolla med. Hur mycket roligare och lättare det känns efter man har pratat med en kollega. Forskningen menar att detta är ännu viktigare när man är i en situation där man saknar kontroll över situationen.  Just nu som egen, så äger jag ju faktiskt frågan vilket gör att situationen balanserar.

Hur gör man då?

Jag tror att vi alla behöver våra stödsystem och mina hittas just nu på diverse kaféer och restauranger med andra likasinnade. Ibland är det en eftermiddag  eller en kväll när man tvingar till sig någon i sitt nätverk för att lyssna på en idé eller provköra en presentation på. Problemet är att det ofta behöver planeras och den här snabbfikan för att få upp humöret på en skiten tisdag blir lite svårare.

Att ha en plats att sitta, ett kontor, är givetvis en fördel och hjälper en hel del.  Men ibland så vill man ju bolla med någon som har samma fråga på bordet. Som drivs av samma vision och det är inte helt lätt att lösa trots ett stort nätverk.

Jag saknar dessutom någon att helt enkelt bara retas med. Folk har en tendens att bli lite förvånade om man börjar retas på ett kontorshotell eller flyger på stackars bordsgrannen på Espresso House (som förresten är det närmaste man kan komma av en institutionalisering av stödsystem för ensamföretagare). Så jag tror min jakt efter sammanhang och stödsystem fortsätter.

Hyllning

Så den här bloggtexten är en hyllning till alla er som står ut med mina fika och lunch invitationer. Jag vill även hylla er andra som historiskt har fått stått ut med mitt behov av att retas, petas och skoja på jobbet. Samtidigt så är det en ödmjuk förhoppning om att ni fortsätter att stå ut och kan fortsätta vara en del i mitt stödsystem, för det behöver jag i mitt liv.

1 thought on “Ibland är det ensamt som egen

  • Tänk om det är stödsystemet som är det primära? Tänk om allt vi gör är för att vi skall ge oss själva en anledning att vara med andra människor. Inte kanske bara vara med dem utan göra saker och utvecklas med varandra. Tänk om det bara är en illusion att vi behöver varandra för att göra affärer, tänk om det är en illusion att vi behöver nätverk för att lyckas med något. Tänk om alla dessa illusioner är där för att vi inte faktiskt skall förstå att andra människor, deras väl och ve, är det primära och att det oftast räcker med att ge någon eller få en kram eller en dunk i ryggen. Om vi vänder på det, så blir hur vår mänskliga omgivning mår viktigare än vilka resultat vår mänskliga omgivning producerar. Hur skulle saker se ut då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *